Soldaterna som aldrig kom hem till Bollnäs efter kriget 1809

1808-1809 utkämpades "Finska Kriget" mellan Sverige och Ryssland. Det började med att Ryssland successivt tog över Finland och Sverige gick till motangrepp, bland annat genom det berömda slaget vid Virta Bro, som skildras i Runebergs kända dikt om om Sven Dufva. Detta var dock den sista svenska segern på finsk mark innan Sverige blev nödgade att ge upp Finland, och retirera inåt Sverige.

Bland de soldater från Bollnäs i Hälsingland som deltog i kriget, och som tvingades retirera, så fanns min mammas morfars mormors farbror Per Pris.

I tredje delen av "Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812" kan man läsa följande om truppens reträtt.

"Under arméens vistelse i Torneå och närmast liggande orter steg sjukdomseländet bland trupperna till sin höjd och en hopplös förtviflan bemäktigade sig sinnena. I det följande skola några närmare detaljer rörande sjukdomsförhållandena i Torneå meddelas. Vi anmärka här endast, att arméens vistelse derstädes lyckligtvis icke blef långvarig. Strategiska skäl tvungo att draga en del trupper nedåt kusten och fördela dem på ett vidsträcktare område.

De första dagarna i januari 1809 började dessa truppers marsch nedåt Vesterbotten. För de under marschen och i kantoneringsqvarteren insjuknade utsågos sjukhus bl. a. i Xickala, Börjesby, Luleå Nystad, Ahlvik, Piteå Gammelstad och Umeå, medan de mindre sjuke åtföljde trossen."

Prästen i Bollnäs listar de soldater som inte överlevde sin "fältsjuka" i början på 1809 på samma sida i Dödboken, Bollnäs (X) F:1 (1795-1861) Bild 30.

Det är sannerligen en sorglig läsning och Per Pris var en av de som dog redan i januari på det tillfälliga sjukhuset i Börjesby, endast 24 år gammal.