Släktingars autografer

Det är alltid spännande att läsa bouppteckningar och föreställa sig hur släktingarnas hem såg ut baserat beskrivningar av dödsboets fastighet(er) och dess inventarier. Och en sak som gör bouppteckningarna extra spännande är att den i laga ordning undertecknades av de efterlevande, så att man på så vis i efterhand kan samla sina släktingars autografer.

Men även om husförhören ledde till att sveriges läskunnighet redan på sjuttonhundratalet var rätt hög, så fanns det inget krav från kyrkan på att man skulle kunna skriva. Därför var det vanligt i mitten på 1800-talet, då folkskolans utbredning inte riktigt ännu tagit full fart, att vuxna människor inte skrev bättre än dagens fyraåringar.

Jag heter Johansson i efternamn för att min farfars far var son till en Johan. Här ser vi denne Johan, tillsammans med sin mor, underteckna min farfars farfars bouppteckning (anno 1855) med sina initialer.

Alla vägar bär till Asphyttan

Min farfars far utvandrade från Värmland för att jobba på en brädgård utanför Söderhamn i Hälsingland. Hans far var en bergsman bosatt i Asphyttan, Färnebo (S) och efter att jag införskaffat två delar av Värmland Förr och Nu, där Jalmar Furuskog skriver om Asphyttans historia, så lärde jag mig en hel del om järnbruket på denna plats.

Asphyttan ligger vackert vid sjön Aspen och hyttan var från början en vanlig bergsmanshytta bland många andra, men den fick sig ett ordentligt lyft när Gustav Vasa bestämde sig för att bygga en hammarsmedja just där. På så vis blev lilla Asphyttan Värmlands första järnbruk och hade sin storhetstid 1560-1570. Hyttan drevs sedan blev blandad framgång till den slutligen lades ner 1845.

För mig med nästan alla släktingar i Hälsingland, så var det extra spännande med lite värmländska anor, men som de flesta andra släktforskare så hoppar jag runt friskt bland grenarna i min forskning och på sistone så har jag försökt fylla i lite luckor på min mormors sida. Hennes farfars mor föds utan känd fader 1818 och modern, som då är piga i Rehn, Bollnäs (X) visar sig otippat nog vara född i Värmland.

Jag följer nyfiket familjen bakåt, och ännu mer otippat var det att upptäcka att hennes far vid hennes födsel är bergsman, och att han bodde i Asphyttan(!).

Runt 1790 utvandrar alltså en bergsman från Asphyttan till Hälsingland, där hans dotterdotters sonsons dotterdotter sedan gifter sig i Söderhamn (X) med en man vars farfars far också var en bergsman boendes i Asphyttan.

Deras dotter, det vill säga jag själv, hoppas nu kunna planera in någon dags sightseeing i Asphyttan under årets semester.

Patriarken från Söderala

Merparten av min släkt kommer från Söderala (X), och min samling av litteratur från den bygden har nu utökats med boken Patriarken från Söderala av Jan Erik Hallström.



Jonas Olsson föddes som en vanlig bondeson, men blev förutom bonde och tillika nämndeman, också en hängiven religiös man som aktivt stödde Erik Jansson, vars kommunistiska idéer och tro kom i sådan konflikt med såväl staten som kyrkan att hela sekten valde att emigrerade till USA och där starta kolonin Bishop Hill.

När Erik mördades 1850 var Jonas en av de som tog över ledarskapet, först med stor framgång, men senare genom finansiella problem och sektens slutliga upplösning. Sektens medlemmar övertog marken och samhället har bestått och uppvisar en väldigt speciell typ av lyckad integration, där man är en del av det amerikanska samhället, men fortsätter att döpa sin barn till svenska namn och går på julotta och äter jordgubbar på midsommar.

Jonas Olsson var kusin med min fars mormors farfar Lars Jacobsson (1812-1900), bonde i Myssje, Söderala (X). Två av Lars farbröder och Lars bror Anders flyttade också till kolonin i Bishop Hill.